Minnet av ordet mrogonbön har skiftningar.

Vi hade det i skolan.

I den svenska folkskolan.

Alla fick vara med.

Ingen kände sig kränkt.

Psalmboken var röd och fanns i bänken. Dagens text. En kort snutt ur dagens bibelord.

Din klara sol gå åter upp. Fröken sjng med klar stämma. Vi med något mer osäker vokla ton. Fröken spelade tramporgel som var standardutrustning i den svenska statsskolan i folkhemmet Sverige med avtryck av den svenska statliga kyrkan.

Och ingen blev kränkt. I alla fall sa inget det.

Sen en kort bön. Nedskriven i psalmboken.

Sen var det över och nu var det tid för Nils Hölgersson eller addition.

Ingen powerpoint gruppundervisning utan katederundervisning och mörk blå griffeltavla med kritor som kunde användas med vita och ljusblå färtger.

Anar ju att vi borde uppfattas som marginaliserade.

Kanske utsatta

Eller ansatta

Eller djupt kränkta av religionsutövandet från staten

Eller utsatta för socialismens kollektivistiska kontext

Eller inte sedda av begränsade personella resurser

33 elever och en fröken

Inga stödresurser

Inga socialpedagoger

Inga psykologer

Ingen fritidspedagog men ett fotbollsmål som inte var godkänt av statens lekmiljöråd, yrkesinspektionen eller arbetsmiljöverket

Toaletter med kallt vatten

Matsal där barn var tacksamma för maten som jag bara minns en enda rätt utav. kokt torsk vit sås ärtor. Torsken var grymt bening Vi räknade benen. Allt måste ätas upp. Mjölk serverades i rostfria glas. Praktiskt med särskild smak men kall ljuvligt kall.

Mångfalden var mycket svenska en hel del finska och ett mindre antal tyska vars föräldrar hade den yrkeskunskap som folkhemmets industriproduktion behövde för sin framväxt.

Konstigt att vi överlevde allt detta som idag anses alldeles otroligt opassande.

Eller fick vi en trygghet i det begränsade. En struktur att leva i. Alla gick på rast samtidigt...

 

16 Feb 2013