Mitt i den mediala strömmen av intryck finns behov av friska dofter men ibland såväl överblick som insikt.

Omfattningen av idéer och trender är begränsat och ibland studsar tankar och dogmer med likalydande ekon som ibland skapar såväl ljudförvrängning som lomhördhet.

 

I tiden finns också en slags monopoliserande av godkända tankestrukturer. Det anses självklart att tänka mainstream avvikande att tänka själv.

Trots att kontexten är individualisering är uppbyggnaden av korrigeringssystemen unikt starka.

 

I det fall en värdering åsikt eller  inställning eller ett yttrande absolut entydigt underbyggt av fakta men inte stämmer med samhällets huvudkontext döms denna med en omvandling av tänkbar alternativ kommunikation till en diagnostisering med medicinska indikationer. Suffix som fobi är en vanlig diagnos.

Så omvandlas normala diskurser till ett förhållande som karaktäriseras av ett över och underperpektiv. En har rätt och anserr sig kompetent att bedöma och legitimerad att ge den absoluta diagnosen. Praktiskt men i realiteten rent fascistiskt.

I välkända historiska dikaturer var metoden generell.

I svensk media allt mer generell.

Exemplen är många. För att visa fram tendenser måste den som visar fram dem först ge en egenbild vad man inte är för att inte själv få diagnosen.

ETISK VACCINATION

Det kan således ses som ett grundläggande vaccinationsskydd för att ej bli smittad vid första anblicken

Sålunda

- Jag är inte Sverigedemokrat

- jag är inte höger eller mörkerman

- jag är ingen kommunist och hatar fascism och rasism

- jag är kristen och humanism, tror på korset och nåden omvändelse och dopet

- jag känner mig inte som extremism och delar samma kyrkotillhörighet som Elvis, Jmmy Carter,  Johnny Cash och Martin L King ...vilket ger inspiration...

- jag har inget problem med vare sig muslimer eller invandrare

-men jag har problem med följande vardagstendens.

 

 

Exemplet dansken

En dansk med känt namn skriver och analyserar kring islams roll i världen och i västerlandet. I hans analys har han ett granskande och kritiskt förhållningssätt

I svensk media beskrivs hans som Islamofob eller islamsmotståndare. Med begreppet Islamofob läggs ju en slags medicinsk diagnos...fobi...som är en för av psykisk avvikelse eller psykisk sjukdom som berättigar till hälso och sjukvård ja till och med sjukskrivning.

 Exemplet påven

När påven beslutade avgå på grund av sjukdom och ålder beskrivs hans arbete och brister kritiskt. Han beskrivs som motståndare till homosexuellas rättigheter som en person med homofobiska drag Han beskrivs som motståndare till enkönade äktenskap, han beskrivs som fd medlem i Hitlerjugend, hans beskrivs som en man som inte orkat eller med kraf önskat ta itu med pedofil skandalen inom kyrkan, han beskrivs som en man utan karisma och en man som inte lyckas hålla samman en otidsenlig organisation

De som granskat påven kritiskt gör det med 50% riktigt jornalistiskt förhållningssätt. Alltså helt korrekt en kritisk granskning som skall och bör göras. Men den andra sidan om vad och vilket positivt bidrag påven och den kyrka han ledr bedöms ha gjort har utelämnats

En annan intressant frågeställning som fakiskt totalt nonchaleras är skillnaderna i uppfattningen av påve och katolska kyrka mellan den svenska kontexten och den som finns i en överväldigande världs uppfattning om mannens och hans organisations värld

Därvid

- borde det ju vara intressant att den svenska inställningen i ett världsperpektiv är ytterst marginaliserad

 

Eller den senste veckans nyhet om den enormt stora afrikanska lutherska kyrkans avbrutna relationer med Svenska kyrkan. Denna historiska händelse beskrivs som om en kyrka långt borta i afrika inte begripit att vi i Sverige har utvecklats längre och mer framåt än vad afrikanderna gjort.

Per dafinition är vi i detta lilla land mer framåt i en utvecklingsprosess som per definition är klarare och mer rätt än vad afrikanerna förmår.

Sakfrågan krockar med mainstream i svensk medial diskurs.

Då avstannar analysen. Då återfaller svensk klokhet i ett imperialistisk perspektiv Vi som begriper och utvecklas och det svarta afrika som inte "kommit så långt" som vi. Om "Kommit så långt" är ett axiom lika med svensk diskurs eller om det är en absolut sanning av positionen som världens mitt i avkroken Sverige.